Tiden är början av 1600-talet. Ett krig rasar mellan Sabbat och Camarilla i Norden. Den danske konungen styrs av en mäktig Lasombra vid namn Gideon och den svenske regenten står under Ventruen Wilhelm Waldbergs inflytande. Waldberg och hans klan har insett vikten av att anlägga en hamn i Västsverige. Dock står Sabbaten stark och håller makten i området. Waldberg sänder bud till Tyskland och sina klanfränder där om hjälp i sin kamp. Han får även hjälp av lokala Gangrel i slaget mot Sabbaten. Efter starka politiska påtryckningar försvagas Gideons grepp om den danske monarken och Sverige tillåts att köpa tillbaka Älvsborg från Danmark år 1619. Gideon och hans anhängare rasar över beslutet och börjar utföra systematiska räder mot den svenska kusten. År 1621 är Wilhelm och med honom Gustav II Adolf allvarligt trötta på de danska anfallen och grundlägger tankarna på en stark befästning i området, då staden Göteborg var Sveriges enda och mycket viktiga port mot väster. Kungen sänder efter skickliga holländare som hjälper till att dränera den sanka marken som Göteborg ligger på. Det byggs kanalsystem efter holländsk mall och staden tar form, skyddad av en stor vallgrav. 1624 är kriget mer eller mindre över för Nordens vampyrbefolkning och Slottsskogen i Göteborg skänks till klan Gangrel som tack för deras ovärderliga insats.

1634 instiftas Göteborgs första primogenråd, under ledning av den nytillsatte Ventruefursten Leif af Yxtunga II. Denne nyttjar sina resurser till att bygga ett handelscentrum av Göteborg. Hans ansträngningar tar form i stadsdelen Haga, den första stadsdelen som byggs utanför fästningsmuren, och så småningom också ”Nya varvet”.

1676 kommer Emmerson Bridges, en rik Brujah från England. Han dräper furst Yxtunga och tar makten i Göteborg. Emmerson Bridges låter riva Haga och Göteborgs första växtspurt hämmades således. Hade det inte varit för ihållande monetärt stöd från klan Ventrue så hade staden sannolikt stagnerat.

År 1726 bildas en handelskoalition i Göteborg mellan klanerna Ventrue och Tremere. Under ledning av Xerxes inleds ett projekt inom klan Tremere, att via sjövägen utforska Östern och vampyrbefolkningen där. Klan Venture vill ha samma båtled av handelsskäl och en pakt skapas. Klan Ventrue står för pengarna och klan Tremere står för expertisen. Det gemensamma företaget får namnet Ostindiska Kompaniet och den första båten avseglar 1732 från Göteborgs hamn, med destination Kanton. Ostindiska Kompaniet låter emellertid inte begränsa sig till enbart handel, utan fungerade också som en maktfaktor i den egna staden.

Klan Ventrue tröttnar så småningom på Emmersons hämmande styre och med Greve Alexander Stenbock i spetsen lyckas klanen avsätta honom i början av år 1778. Ruby María Constanza Boroja, en Toreador från Spanien, har fattat intresse för staden och tar nu tillfället i akt. Ett år senare, i samband med invigningen av Ostindiska Kompaniets hus vid kanalen, låter hon kröna sig till furstinna över Göteborg. Under Constanzas styre blomstrar kulturen och 1782 uppförs Göteborgs första teater.

1802 öppnar Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, vilket medför att betydligt fler människor flyttar från landsbygden in till staden. I det lugn som råder utvidgas och utvecklas Göteborg. Vampyrsocieteten håller sig även den relativt stabil. Den enda blodsjakt som utlyses under perioden var på den malkav som år 1850 låter plantera en rad träd precis där furstinnan tänkt låta uppföra en rad viktiga byggnader. Efter den stora ceremonin kan hon inte fullfölja sitt verk. Den raden träd är idag ”Nya Allén”.

1856 gör sig Gideon åter hörd. Han har inte glömt sin förlust och hämnas genom att leda den Heliga Inkvisitionen till Göteborg. Kriget är så genomslagskraftigt att Göteborgs vampyrpopulationen halveras på bara fem år. Många dör, men en hel del väljer också att fly från staden. Faktumet att det finns inbördes stridigheter mellan klanerna Brujah och Nosferatu gör vampyrjägarnas kamp lättare. År 1899 uppförs Oskar Fredriks kyrka, ett monument för triumfen över det övernaturliga.

Tack vare en sinnessjuk plan från klan Malkavian lyckas man 1914 avsluta Inkvisitionens terrorgrepp om staden. Vampyrpopulationen återhämtar sig snabbt till nuvarande talrikedom och en stor tid tar sin början.

Sagan når nu modern tid. Tiden mellan då och nu präglas av världskrig, ekonomiska katastrofer och annat som påverkar Göteborgs vampyrbefolkning positivt. Med världens ögon riktade mot stora ledare, koncentrationsläger och självmord på Wall Street såg ingen vilka som styrde bakom kulisserna. Vampyrernas värld, och däri Göteborg, hade nått en kulmination.

1991 drabbas Göteborg av en rad bisarra händelser. En framstående person inom klan Tremere försvinner spårlöst och kort därefter försvinner även furstinnan. Camarillan sänder Toreadorjusticarens främste Archon Jean de Loïmbard att undersöka händelserna. Detta leder till misstankar riktade mot klan Nosferatu, understyrkta av bevis från klan Brujah. Misstankar stärks av primogenrådet och opinionen svänger till närapå öppet hat mot alla av klan Nosferatu. De flesta flyr undan förföljelserna, men ett fåtal väljer att stanna och går istället under jorden. The Inner Circle känner en övernaturlig fara i detta mysterium och beordrar att ingen ny furste får tillsättas i Göteborg förrän utredningen har avslutats. Innan Jean de Loïmbard hinner avsluta sin undersökning kallas han plötsligt iväg på ett viktigt ärende. Innan han reser tillsätter han dock en kommission att utreda ärendet vidare.

Kapitel I
I slutet av årtusendet står Göteborg fortfarande utan furste och spänningarna växer. Furstinnan Constanza är fortfarande spårlöst försvunnen och de äldre vampyrerna väntar otåligt på att få göra anspråk på tronen. I flera personers drömmar figurerar åskguden Tor, vild av raseri. Många börjar bete sig märkligt och en olycksbådande känsla sprider sig i staden.

Ännu ett mysterium uppstår i Göteborg. Nära tio år efter att furstinnans och Tremereregentens försvinnande börjar åter igen Elders att försvinna, först primogenen för klan Toreador och kort därefter även Brujahprimogenen och hans child. Archon Lïombard skickar en av sina närmaste, Archon Goodman, för att få ett slut på mysteriet Constanza, men Archonen blir förrådd och mördad av en Ventrueelder vid namn Skinner. Skinner vill ta fursteposten mot Camarillans vilja och anarki utbryter i leden. Vampyrernas förtroende för Skinner är så gott som obefintlig efter vad han gjort vilket leder till att en plan sätts i verket. Några av primogenerna bildar en allians mot Skinner och kontaktar Toreadorjusticaren Gilles för att finna ytterligare stöd. Justicaren som inte blivit informerad om Archon Goodmans död och Skinners Camarillafientliga metoder blir rasande och skickar omedelbart Archon Lïombard till Göteborg för att åtgärda situationen. Kort därefter är Skinner död.

Beslutet om att ingen ny furste får tillsättas innan mysteriet Constanza blivit utrett dras tillbaka eftersom staden behöver en stark hand i detta utsatta läge. Ventruen herr Lucciano, rekommenderad av Justicaren, tillsätts som ny furste över Göteborg. De mystiska försvinnandena av Elders och starkare ancillaes fortsätter emellertid och den nya fursten står oförmögen att lösa problemet. Situationen förvärras när Sabbaten dyker upp i staden. Detta yttre hot lyckas dock furst Lucciano eliminera, med hjälp utifrån. Dessvärre börjar även Teknokratin få upp ögonen för den olycksdrabbade staden Göteborg. I den allmänna oro och misströstan som råder utbryter utan förvarning en lätt jordbävning, vars epicentrum beräknas ligga i Ramberget. Mänskliga specialister finner ingen förklaring till skalvet, men de klassificerar det som ofarligt. Efter detta upphör både de konstiga försvinnandena av Elders och drömmarna om Tor. Känslan av ett hotande oväder viker äntligen undan.

Furst Lucciano kallar inför sommaren till ett stormöte där han uppmanar samtliga vampyrer att under de ljusare månaderna undvika att dra uppmärksamhet till sig. Mötet avbryts av en okänd person som säger sig vara sändebud från Teknokratin. Han hälsar de församlade att Göteborgs vampyrbefolkning inom kort kommer att förintas varpå flera personer försöker att beskjuta honom, utan framgång. Då till sist Gangrelprimogenen Jessup går till fysisk attack bjuder mannen inget motstånd utan smälter ned som om han vore av vax.

Under sommaren kommer ett anonymt tips till Justicaren om var Constanza befinner sig. En grupp skickas till en kyrkogård utanför Borås var det ryktas att hon skall ligga i torpor. Gruppen finner sarkofagen i den utpekade kryptan tom, sånär som på en träpåle.

Kapitel II
Efter sommaren kallar fursten till ett stormöte på Elysium för att tala till den stora grupp nyanlända besläktade som kommit till Göteborg. Mötet avbryts abrupt av att Jessup kommer in, svårt skadad, och nära frenzy. Han berättar att han har mött en stor samling lupiner (varulvar) och endast med nöd och näppe undkommit. En mindre styrka skickas ut för att undersöka problemet, men gruppen tvingas till en omedelbar reträtt. Furst Lucciano står handfallen inför den till synes hopplösa situationen, varpå klan Tremere tar problemet i egna händer och genomför en riskfylld och hittills oprövad skyddsritual. Ritualen lyckas, mot alla odds, och ger som följd en barriär kring staden genom vilken lupiner inte kan passera. Ett fåtal lupiner tycks dock vara instängda i Göteborg utan möjlighet att ta sig ut. Vid denna tidpunkt är förtroendet svagt för fursten och en stark opinion mot honom växer. Vad få vet är att en assamite vid namn Hassiz har tecknat kontrakt på Lucciano och kort efter den lyckade ritualen mördas han på Elysium. Assamiten försvinner utan spår.

Ännu en gång står Göteborg utan furste. Hoppets gnista tänds åter då Antonio, son till den gamla furstinnan Constanza, lägger av sin täckmantel, avslöjar sin börd och gör anspråk på tronen. Endast några veckor efter tronskiftet samlar furst Antonio till stormöte. Spänningen hos de församlade är stor då ingen vet anledningen till detta stora uppbåd. Antonio höjer handen och uppmanar: ”NU! Knäböj för stadens sanna furste!”, varpå Ruby María Constanza Boroja träder in i salen. Ingen tvivlar på hennes ord då hon lugnt förkunnar: ”Mina älskade barn. Allt kommer att bli bra igen.”

Trots att inga större sammandrabbningar med Teknokratin har skett växer detta yttre hot till oanade proportioner. Vampyrer vågar till sist inte röra sig öppet på gatorna och en krigssituation tycks ofrånkomlig. I en öppen diskussion mellan parterna lägger Teknokratin fram ett antal orimliga krav och hotar att avrätta den tillfångatagne Brujahprimogenen Ice om dessa inte tillmötesgås. Trots denna utpressning vägrar furstinna Constanza att ge vika för teknokraternas påtryckningar, utan ber istället om ytterligare tidsfrist. Denna önskan beviljas. Vad teknokraterna inte vet är att vampyrerna knutit kontakter med en liten grupp Mages som förser vampyrerna med ett speciellt utformat datavirus med kraft att slå ut teknokratcellen i Göteborg. Det kvarstår endast ett problem; viruset kan bara aktiveras från teknokraternas egen huvuddator i deras bas i Göteborg. En brokig specialutformad styrka utgör vid denna punkt stadens enda hopp. Till hela stadens outsägliga lättnad återvänder gruppen redan samma kväll, svårt skadade, men med goda nyheter. Viruset slagkraft har utplånat Göteborgs Teknokrati. Allt för lätt kan tyckas.

Kapitel III
Under sommarmånaderna börjar rykten om vampyrjägare att florera. Det dröjer inte länge innan Göteborgs invånare får sin oro bekräftad. Det oroliga klimatet hindar dock inte staden att låta hålla en bal på vilken man firar sin seger över teknokraterna. Inte heller avskräcker jägarnas närvaro den stora samling celebriteter som efter den omtalade balen beslutar sig för att stanna kvar i Göteborg. Dock börjar jägarna så småningom utgöra ett reellt hot, främst mot stadens yngre invånare, men även i viss mån mot de äldre. Inledningsvis försöker jägarna lämna falska spår för att lura Göteborg till att tro att det är varulvarna som brutit fredsavtalet. Jägarnas list att försöka hetsa vampyrerna mot varulvarna genomskådas, bara för att senare bli verklighet. Då klan Tremere skall förstärka den barriär som under året har hållit varulvarna utanför stadsgränsen blir de plötsligt anfallna av två lupiner som hittills levt innanför barriären i fred. Varulvarna stjäl en artefakt utan vilken ritualen inte kan genomföras. Barriären försvagas alltjämt och hotar att upplösas för alltid. En djärv styrka tar sig utanför barriären och lyckas med stor svårighet återta artefakten.

Vid ungefär samma tid lyckas man även tillfångata en av jägarna. Kort därefter stormar en annan av jägarna in på neonatklubben och skjuter ihjäl sin kamrat, rädd för den information som han annars skulle kunna tvingas avslöja om deras verksamhet. Trots sin starka Gudstro lyckas han emellertid inte lämna lokalen levande. Övriga jägare lokaliseras varpå medlemmarna förhörs och avrättas. Liksom många i det högre skiktet befarat utgjorde jägarna bara en förtrupp till ett sabbatanfall. Sabbaten lyckas med hjälp av en förrädare inom Camarillan röva bort furstinnans son, Antonio Coranza. Kort därefter ses han kämpande på sabbaten sida tillsammans med en annan bortrövad Camarillamedlem. Att se sin forne furste strida på Sabbatens sida frestar på Camarillans krigsmoral. Frivilliga från andra städer reser till Göteborg för att bistå staden i detta utsatta läge.

Efter utdragna strider var Camarillan lidit av oväntat svåra förluster återvänder plötsligt Antonio. Han hävdar att han blivit manipulerad och tvingad av Sabbatens krafter och svär att han aldrig vacklat i sin lojalitet till Camarillan. Hans ord bekräftas efter omfattande utredningar. Trots detta lämnar han, enligt sin mors vilja, staden kort därefter. Dessförinnan bistår han staden en sista gång genom att tillkalla Sabbaten till furstinnans offentliga domän. Furstinnan låter personligen leda styrkorna genom slaget. Sabbaten nedgörs efter en kort, men blodig strid.

Interna Säkerheten, den utredande styrka som tillsattes inför kriget mot Sabbaten, bibehåller sitt stora inflytande även fredstid. Systematiskt finnkammar de vampyrbefolkningen på jakt efter quislingar. Under ett offentligt tal drabbas plötsligt furstinnan av kraftig yrsel. Hon faller medvetslös till golvet. Samtidigt bryter panik ut hos de närvarande malkaverna. Skrikande håller de för sina ögon som om de sett något ohyggligt.

Kapitel IV
Efter sommaren befann sig staden i ett märkligt tillstånd. Många rykten florerade runt både furstinnan och hennes styre, men även om asatroende gangrels som grupperat sig utanför Camarillan. Furstinnans ”Interna säkerhet” blev allt mer påtagligt och vissa trodde även att gruppen tagit över från den nu försvagade furstinnan.

Gangrelgrupperingarna blev allt eftersom tiden gick mer och mer ett hot för Camarillan. De värvade alla gangrels som stod utanför Camarillan och de som fortfarande var trogna Camarillan fick stora problem. Det ryktades om de asatroende väntade på sin ledare; en uråldrig gangrel vid namn Tor.
Samtidigt ryktades det om att Barriären som så länge hållit varulvarna utanför Göteborg började bli ”farlig”. Innan någon visste vad som hade hänt samlades hela klan Tremere och genomförde en ritual som tog bort denna barriär, men i processen blev ritualledaren, seneschal Xerxes, skadad så gravt att han började bete sig annorlunda.

I månaderna som följde haglade rykten om konflikter inom klan Gangrel, hemliga sekter, demoner och Ondska som sover i berg. I staden rådde en otrygg stämning. Situationen trappades upp tills en kväll då en hel grupp framträdande personer i staden försvinner spårlöst. Vissa viskade om att de hade gått ner i Korpberget där någon uråldrig ondska legat på lur. Men efter detta så avtar aktiviteten hos gangrels och den otrygga stämningen lättar som om en storm blåst över.

Mot slutet av våren började den älskade furstinnan Constanza att bete sig udda. Hon ger tecken av förvirring, svaghet och även galenskap. Detta eskalerar tills det blir påtagligt för alla. Men den hemska sanningen uppenbarar sig till slut. Seneshal Xerxes, furstinnans rådgivare och förtrogne, samlar alla stadens invånare för att meddela om en fruktansvärd händelse, nämligen att furstinnan tidigare under kvällen avlidit. Hur detta var möjligt att en så gammal besläktad kunde dö blev kort därefter klar. Någon hade under lång tid förgiftat henne med ett dödligt blodsvirus, som sakta tog livet av henne. Tystnaden låg tung i sorg och förväntan inför vem mördaren var. När Xerxes inför hela församlingen pekar på doktor Johan van Engel av klan Ventrue sliter denne snabbt fram en kanyl med det fruktade blodsviruset och hugger det i den framstörtande Sheriffen Pablo Torres Vargas, som hinner påla doktorn innan han själv faller samman i ett moln av stoft.
Furstinnan bad sina nära och trogna om en sista vilja innan hon dog. Detta var, mycket osedvanligt, att placera sin unga son på tronen och se till att han kvar blev. Detta var också vad som hände. Kort efter förkunnandet av furstinnans död placerades hennes nyomfamnade son Johannes på tronen. Denne yngling på bara ett år som besläktad tog över som furste i Göteborg, men det pratades öppet om att detta var galenskap och att man kunde inte följa denna order från en galen och döende furstinna.

Under sommaren så fanns den unge furst Johannes ingenstans att se. Det sades att han hade placerats i hård skolning av dem som varit furstinnan trogen, men vad ska hända nu när Göteborg styrs av en så svag prins?